Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjätte kapitlet. Stat och individ - § 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Nu hade vi ganska mycket pengar i engelska
banknotes, när vi kommo till Stockholm, allt vi -spart på
våra hyror, det var väl en tusen kronor per man, men
min kamrat, som var mera inne i affärssaker, sa, att
vi inte skulle1 stanna hos första penningmäklarn utan
gå runt i stån och se, var pundet stod högst, och
Skandinaviska Kredit-Aktiebolaget betalte den dagen:
18.04, så där gick vi in. Vi fick ställa oss längst i slutet
av kön, men när vi kom fram och det var vår tur,
blevo vi förbigångna. Men så kom någon av
direktörerna, om inte själva högste direktörn, genom salen,
och min kamrat, som kände honom, gick fram och
frågade, vad som var meningen. Den, som skött sig
så där illa, fick sig en skopa ovett och fick genast ta
itu med oss. Men när jag lämnade fram mina
pundsedlar, så säger han:
— Var har ni fått de där ifrån?
— Ja> Jag" har inte stulit dem, det kan herrn vara
säker på, svarade jag, och man får förstå, att en så
oförskämd fråga måste reta mig efter allt mitt arbete
att slita ihop pengarna.
Men se, vi voro sjömansklädda, och man aktade
inte sjömän mer än att man trodde, de inte kunde ha
kommit över 1,000 kronor på hederligt sätt.
Så hindrades sjöfolk nära nog kan man säga på den
tiden att bli ordentliga människor. Det gjordes allt
för att hålla dem nere i deras elände. Och så var det
ställt i världen, då jag kom in i Lotsverket här i
Sverge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
