Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Åttonde kapitlet. Världsstaden - § 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
cial ordning, såsom representerad av den svenska
nationella statsorganisationen.
2. Denna personal kände sig som yrke mer
samhörig med yrkeskamrater inom andra nationer än med
icke-yrkeskamrater inom samma nation.
3. Denna personal hade vaknat upp till medvetande
om en andlig världsstat och om sig själva som
andliga värden, vilka icke längre rymdes inom den forna
primitiva statens organisation med dess enbart
materiella mål, utan strävade mot sin plats i den nya
andliga världsstaden.
Och vid dessa, i läsarens ögon kanske hädiskt och
revolutionärt klingande satser skall jag nu som
avslutning ett ögonblick stanna.
Det är en ny tid, som nyårsdagen 1922 uppgår över
världen, sade lörd Leverhulme. Gud skall veta det.
I morse hörde jag Sandelin säga i korridoren:
— Hör du, Vinberg, vad är det för underligt djur,
som syns där ute på sjön?
— Ja, jag har tittat på’n i tuben, jag vet inte, vad
det är.
Jag tog min Zeisskikare (d. v. s. min svågers, ty
som Bellman sade: »skalderna ha sällan råd..») och
tittade.
Vet läsaren vad det var? Ett gammalt krigsskepp,
en gammal, förmodligen tysk pansarbåt med
framspringande pansar-ramm, ombyggd till lastångare, och
med däcket fullt av — fredliga lokomobiler! Långsamt
stävande österut.
Det var den första skarpa synbild jag fått av
epokskiftet i våra dagars värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
