Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
G. A. Fuchs *). Han antager aLt de lägsta djurarter
endast hafva lif, hvilket han kallar en lägre själ; hos
de högre djuren, isynnerhet hos vära hus-dägg
djur, tillkommer, enligt honom, jemte denna lägre sjä
len ännu en högre sjal; men hos menniskan ytterligare
en ande. Djuret har förstånd, själens tillhörighet; men
menniskan har dessutom förnuft, andens egenskap, andens
förmåga, att tänka öfver sig sjelf, öfver sin bestäm
melse i tid och evighet, öfver sitt förhållande till verlden och Gudomen. — Kort sagdt, att föra ett andeligt lif, skulle icke vara förlänadt djuren och derföre
skulle icke djurets själ hafva någon framlid efter
döden.
Såsom hittills i allmänhet begreppet om själ och
ande är faslstäldt, är det svårt att tro på närvaron afden ena, den andra förutan; båda benämningarne åsyf-,
ta vanligtvis en och samma princip. Själen beteck
nar anden, huru den framställer sig i sin förening
med kroppen. Men vi känna anden icke annorlunda
än så. Sjelfva det abstrakta tänkande, som vanligt
vis anses såsom andens ensak, är en funktion, vid hvilken hjernan har en betydande andel; och medlen för
störd hjerna är det för den ännu vid kroppen bund*) »Das Seelenleben der Thiere, inshesondre der
Haus-siiugethiere &c. &c. Vorträge von C. A. Fuchs. Erlangen 1854. Verlag von Fr. Enke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
