Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Här blef för flera år tillbaka en slagtare anfallen af
sju rånare. Hans stora hunil försvarade honom, och
sedan han hade nedgjort röfrarne, sprang han i blindt
raseri äfven emot sin egen husbonde och ryckte ut
strupen; men då han såg sitt misstag, lade han sig
bredvid sin döda herre, gick icke ifrån platsen och
svalt ihjel.
Adla djur kunna icke så bestämdt uttrycka
sina känslor, isynnerhet om dessa äro af mera lugn
beskaffenhet; och vi hafva hittills knappast ansett va
ra vår dt att studera de svaga tecken dertill, de
kunna ge. Hunden rodnar icke af skam, men musk
lerna i hans svans hlifva slappare. Hos kallen
spänna sig svansmusklerna när han är ond, och svan
sen uppreser sig när han menar väl. Uttrycksfullt
är ofta ögat hos flera djurarter, företrädesvis hos
hästar; tydligast kunna de. uttrycka vrede och
räddsla. När hunden lägger sitt hufvud i husbondens
knä, och tittar upp till honom, så behöfver man en
dast se på de trogna ögonen, för att öfvertyga sig,
att hunden icke har behof af annat språk för att ut
trycka sina ömma känslor.
Äfven djur kunna till viss grad öfvervinna eller
trotsa sina naturliga böjelser, och jag skall anföra
härå ett exempel. En af mina vänner har tre hun
dar, hvilkas lydnad och sjelfbeherrskning är så stor,
att de icke röra ett köttstycke, som han kastar mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
