Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färjestaden och Klippan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ojämnt för slingringens skull. Nej, nej, ostindiefarare äro inte det värsta folket heller. Fråga på värdshus och i jungfruburar, så skall ni få höra de ha gott beröm om sig!
Finland, så väl som Prins Gustav, hade emellertid ankrat vid Älvsborg; dock utan skott, ty man hade för mycken hövlighet för sillen att kunna visa någon för kommendanten. Vi gjorde oss därför icke bråttom. Vår värd undfägnade oss till sent på aftonen, med samma förnöjda uppsyn, som en krämare i Grenna säljer en fjärding rutten strömming åt en
bondkäring, för två styver stycket, och sedermera, för att icke äventyra våra ben, satte han oss ombord med sitt eget fartyg."
Den Carnegie, som i Wallenbergs berömda reseskildring odödliggjorts, förekommer ofta i den tidens göteborgstidningar. Än annonserar han, att han “säljer extra goda engelska potatis till 8 daler silvermynt pr tunna“, än tillkännager han, att på hans värdshus något föremål bortlottas genom tärningsspel.
Mycket karaktäristiska annonser äro i det avseendet följande:
“Hos herr James Carnegie på Lilla Klippan bortslås midsommarafton genom tärningkast ett vägg- och ett byxsäcks-ur.“
“Hos traktören herr Carnegie kommer den 18 instundande februari att, genom tärningars kastande, förspelas en från Stockholm ankommen vacker skrivbyrå, varmed sålunda skall tillgå: man åstundar ej flera än 100 kast betalta, vartdera med 3 daler s:mt, för vilka penningar var och en köpare
får en biljett, tecknad med sigill och nummer, på det vid förspelningen all ordentlighet må kunna iakttagas och ingen få kasta förrän han visat biljetten. Bemälte byrå kan alla dagar beses uti ovannämnde herr Carnegies hus vid Västra Hamnegatan, varest även biljetter erhållas mot kontant
betalning.“
Av dessa och liknande tillkännagivanden framgår, dels att tärningsspelet var ett mycket gouterat nöje på den tidens värdshus, dels att Carnegie blivit så tät på sin rörelse, att han kunnat köpa sig ett hus inne i staden. Nå, värdshusrörelsen på Klippan gick ju också galant. Sjökaptener, skeppsmäklare och tjänstemän vid amiralitetet utgjorde flertalet av de kunder, som samlades där för att låta pokalen fyllas av “lilla Stina“ och för att samspråka med värden, som i sin ungdom genomgått märkvärdiga öden.
Och tvivelsutan var det till gästernas stora sorg och saknad den gemytlige skotten vid Mikaëlitiden 1770 avflyttade därifrån. Värdshuset Klippan fortsatte emellertid rörelsen, ty Volrath von Öltken, som ägde detsamma, utarrenderade det till en annan traktör. Traditionen förmäler, att en landsman till Carnegie, skotten Tod, senare förde den vinlövskransade spiran på Klippan och att den under förra århundradet så populära drycken toddy fått sitt namn efter honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
