Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wetterlindsdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strömberg, sårade, den förre av en revolverkula, den senare av en
hagelsvärm. Belägrarne stannade det oaktat kvar, sedan de sårade förts ut, men
då ett nytt skott uppe från barrikaden träffade en av de djärvast
påträngande, 20-årige plåtslagaren Frans Albert Jakobsson, i bröstet, funno
belägrarne rådligast att draga sig till baka.
Den sårade ynglingen hade krafter nog att springa ner ur huset och
ut på gatan, där han emellertid dignade ner. I en skyndsamt anskaffad
droska fördes han till sjukhuset, men innan han kom fram, hade han
upphört att leva.
Efter dessa hemska scener anordnades skärpt bevakning runt omkring
det ödesdigra huset så gott de lokala förhållandena medgåvo.
Den utanför bidande folkmassan hade vid underrättelsen om de
förefallna tilldragelserna blivit ytterst upprörd och överallt ljödo ropen: “Skjut
ner den satan!“ — “Bränn upp rucklet!“ — Det var samma opinion, som
ett par dagar senare formligen skulle dyrka den vansinnige som en
inkarnation av den svenska tapperheten!
Torsdagen, fredagen, lördagen och söndagen förflöto under samma
spänning hos allmänheten, under det myndigheterna förgäves sökte
utfundera något sätt att få bukt med den vansinnige. Den ena åtgärden efter
den andra föreslogs, men befanns olämplig.
Ett av de mest kuriösa förslagen var det, att medelst en elektrisk
stång infånga dåren.
Även måndagen gick förbi och tisdagen inbröt. Denna dag skulle
dramats sista akt utspelas: hjältens tillfångatagande.
Vid 5-tiden sistnämnda dag tog en poliskonstapel Lindros en båtshake,
vilken han förde upp till barrikaden för att utröna om Wetterlind höll
sig på sin vakt. När Wetterlind hörde rasslet på barrikaden, rusade
han ögonblickligen fram och ropade:
— Vad är det? Vill Ni mig någonting? Jag måtte väl få vara i fred
i mitt eget rum. Kommer Ni, försvarar jag mig!
Lindros teg en stund, men yttrade därefter:
— Hur står det till? Vill inte Wetterlind komma ner; polismästaren
önskar tala med er.
— Vad kan han vilja mig? sporde Wetterlind.
— Åh — svarade Lindros — vi tycka det är synd om Wetterlind, det
måste vara dystert och kallt däruppe; det skulle vara bättre om Wetterlind
finge litet varm mat och bleve omhuldad...
Wetterlind teg.
— Önskar inte Wetterlind litet mat eller något att dricka? sporde
ånyo Lindros, i det han steg upp för trappan, ovanför vilken Wetterlind
stod bakom barrikaden, svår att skönja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
