Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontubernium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädde ut för att genom viftningar med näsduk och halmhatt bringa
pojkarne till tystnad, när de stojade för mycket på gatan.
Kontuberniihuset, som i parentes sagt bar numret 23 vid
Kungsgatan, tjänade sitt ändamål i trettio år och köptes därefter av
kommerserådet Olof Wijk. Denne, som styrde staden enväldigt, tyckte
icke om sin svågers, Handelstidningsgrundläggarens Måns Prytz’
rabulistiska och närgångna skriverier, varför han trodde sig kunna
lägga kavle på tidningsskrivaren genom att erbjuda fritt husrum åt
honom och hans tryckeri i kontuberniihuset. Prytz, som var i
behov av bådadera, slog till och villkoret var att han blev beskedligare.
Kontubernii-institutionens inspektor var en längre tid
gymnasii-adjunkten P. D. Lomberg, till vilkens namn är knutet minnet av ett
av förra århundradets mera bemärkta göteborgsoriginal. Hans sätt
med ungdomen gjorde honom i alldeles särskild grad skickad till
inspektör för kontubernium.
Lomberg kallades i dagligt tal Gurken, ett öknamn som tillagts
honom på grund av hans stora passion för gurkor. Men
originaliteten i hans väsen hade också andra ursprung. Ett drag var hans
outtömliga cynism, vilken just inte mildrades av umgänget med
skalden Wadman. Ett annat hans starka känslighet för sitt öknamn, vilket
han inte tålde höra.
Det originella i hans väsen, cynismen och andra egenheter
överskyldes emellertid av en omotståndlig kvickhet, en bitande sarkasm,
som roade lika mycket som den var fruktad vida omkring. Ty
Lomberg var en av de kvickasle karlar Göteborg haft, därtill en visdiktare
som få.
Gycklet klädde han helst i versens form, och när han fick ett
bra ämne att gyckla över, ett som riktigt slog an på hans rabulistiska
hjärta, hade det stundom den effekten, att visorna gingo land och
rike omkring i avskrifter. En sådan var exempelvis nidvisan om en
bekant fattighuspräst och domedagspredikant i staden, som genom
sin stränga schartauanska tro ådragit sig visdiktarens hat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
