Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern vid Södra Hamngatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scenens yppersta prydnad, i sina första tonår, här ljöd Georg
Dahl-qvists mäktiga stämma, här lyste den genialiske Torsslow, den
berömda Henriette Widerberg, den utmärkte Stjernström, den
mångsidige Deland o. a.
En av de mest betydande direktörerna som spelade där med
sällskap var som sagt den på sin tid så berömde skådespelaren Gustaf
Fredrik Åbergson, vilken med erkänt mästerskap framställde såväl
komiska som tragiska gestalter; särskilt att nämna Tartuffe.
Egentligen hette han Åberg, men han lär ha ändrat namnet på grund av
systerns, den sköna och talangfulla men lättsinniga aktrisen Inga
Åberg, vilda leverne. Även hon uppträdde här, lämnade emellertid
scenen en tid och blev danslärarinna. Köpmansfursten Hall bl. a.
anställde henne för att bibringa sin son, den sedan så olycklige
John Hall världspolityr och lära honom “stora världens manér“.
Unge Hall och hans egendomliga guvernant begåvo sig emellertid
som förut berättats till S:t Petersburg, men där skildes paret åt, och
Hall skildrade sedan sin följeslagerska såsom “en listig äventyrerska“.
Efter denna utflykt uppträdde hon åter vid broderns sällskap,
gjorde vidare utflykter i landsorten, där hon sjönk ned till en lägre
region, men återvände till Göteborg, där hon på gamla dagar gav
danslektioner. Hon dog 1837. Hennes dotter Wendla, som också
var aktris, trädde som förut sagts i moderns fotspår som danslärarinna,
men på ett mycket mera berömvärt sätt.
För resten användes Segerlindska teatern ibland till cirkus. De
gamla minnas särskilt en cirkusdirektör Guerra. Han hade med sig
en underbart skön ungerska, som alla göteborgsherrar voro galna i.
Hon hette Magdalena Kremzow och Guerra påstod sig ha köpt henne
som halvvuxen flickunge i Ungern och låtit utbilda henne till
cirkusartist. Guerra var en sydländsk typ, livlig och eldig, djärv och käck
och stor fruntimmerskarl. Energisk var han också. En gång gavs
en föreställning på själva julafton. Naturligtvis kom inte publiken,
och sujetterna tyckte, att föreställningen kunde inställas och de få
ledigt. Men Guerra sade: här skall spelas! Och det gavs hela
programmet utan avkortning för en publik av — 4 personer.
Slutligen kan nämnas, att teatern saknade varje slags
värmeapparat, ehuru vintrarne voro strängare då än nu. “Man kunde ofta,
har en gammal göteborgare berättat, få se aktriserna värma sina
blåfrusna händer vid kulisslamporna, som underhöllos med — tran.
Även kronan i salongen, ramplågorna m. m. matades med samma
ämne. Men det var ljust och tog sig i vårt tycke präktigt ut“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
