- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 3 /
42

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern i Kungsparken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

teaterdirektör och, sedan Stjernström blivit bofast i Stockholm,
landsortens främste. Han var en genombildad man, hade tagit
hovrätts-examen, innan han gick in vid teatern. Äldre teatervänner minnas
honom i “Orleanska jungfrun14, som Claudo Frollo i “Ringaren i
Nötre Dame“, som Carl Moor och Don Cæsar de Bazano. De
förnämsta krafterna voro förövrigt Theodor Österberg, tragikern och
karaktärsskådespelaren, båda bröderna Åhman och tragediennen
Hedvig Forsman. Sällskapet stannade till slutet av februari 1860.

I början av mars samma år beträddes den nya scenen av den i
landsorten högt aktade Lars Erik Elfforss — en man som bar
konstens fana högt och var mycket värderad för sin redbarhet och sin
förmåga som aktör i skilda genrer. Hans fru, Therése Elffors, var
en högst betydande skådespelerska, som ända in i sen ålderdom
förmådde adla även de obetydligaste uppgifter.

Vid paret Elfforss’ sida stod den eldige tragikern Rudolf Forsberg,
vars Kean, Lucidor, Birger Jarl och Örnulf ännu med förtjusning
minnas av åldriga teatervänner. Vidare komikern J. Pulchau och den
sedermera av göteborgspubliken mycket uppburne Hjalmar Sjöberg,
känd bland annat som en oförliknelig grand av Spanien i
Frihets-bröderna.

Så drog Elfforss sin färde och i maj 1860 fick Göteborg för första
gången se den Selinderska barnteatern, av ryktet från huvudstaden
utbasunad som något rent av märkvärdigt i sin art. Selinder var
väl känd. Han hade gjort sig ett namn som den förste som på
svensk scen infört de äkta svenska folkdanserna och den förste som
från Paris infört fransäsen i den dansanta sällskapsvärlden.

I unga år hade Selinder öppnat en barnteater i Stakens gränd i
Stockholm. Det var på denna scen Emelie Högqvist tog de första
fjäten på konstens bana. Då Selinder sedermera lämnade sin plats
som balettmästare vid Kungl. teatern, uppvaknade med förnyad kraft
hans ungdomsidé att själv skapa en teater. Han samlade för den
skull omkring sig flera fattiga barn, öppnade för flera av dem bostad
i sitt eget hem och började med dessa små sujetter bilda en
balettkår, varjämte smärre komedier och sångspel uppfördes.

Selinderska barnteatern tog göteborgarne med storm. Där fanns
i de unga leden så mycken älsklig naivitet, ungt behag, knoppande
skönhet, friskhet och omedelbarhet, så det var inte att undra på att
flera av dessa ungdomar sedermera vunno ansedda konstnärsnamn.
Vi behöva endast erinra om Mina Petterson, Majken Bäckström,
Therése Björklund, Hanna Rosendahl, sedermera fru Tivander, samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:50:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/3/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free