Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Exercisheden och Vasastaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skarpskyttarnas marscher och uppvisningar på Heden och deras
utfärder till omgivningarna voro verkliga folknöjen. När bataljonerna
kommo i taktfast marsch med flygande fanor och klingande spel,
satte de fart och liv i staden och stora massor av det unga
Göteborg, större än någonsin under vaktparadens dagar, eskorterade
trupperna.
Idén till ett nationalförsvar, grundat på allmän folkbeväpning,
härledde sig, som redan antytts, från England, där folkets härdning
i idrotter och lekar, ritter och gymnastik gjorde det synnerligen
skickat att försvara sitt land. Sveriges livliga förbindelser med det
stolta öriket förde nog idén hit, men om Viktor Rydberg påverkats
av densamma, när han 1859 skrev sin märkliga artikelserie i
Handelstidningen — Huru kan Sverige bevara sin självständighet? — vill
jag låta vara osagt. Svaret hade han emellertid oförbehållsamt till
hands: det berodde helt och hållet av vår ungdoms militära och
fysiska uppfostran.
Svenska folket greps snart av en brinnande entusiasm för den
nya folkbeväpningsidén, i all synnerhet sedan vältaliga pennor ställt
“fosterlandets försvar och folkets frihet nära nog i ett oupplösligt
sammanhang med varandra". Redan 1860 kunde också en av
nationalbeväpningens mest hänförde förespråkare — August Blanche
— vittna, att “det är som om en ny ande svävade över vårt land,
väckande oss ur en bekvämlighet, som förvekligar, och en
likgiltighet, som dödar".
Den vackra idén, som nämnda år tog fast form i den storslagna
svenska skarpskytterörelsen, var också för stor för att icke segra.
Den var byggd på kärleken till fosterlandet och på medborgarens
plikt att “redan under fredens dagar göra sig beredd att vid krigsfara
kunna kraftigt medverka till fosterlandets försvar". Folket, utbildat till
en här, vore okuvligt, menade Blanche, och satsen gäller än i dag.
“En folkbeväpning, väl ordnad och förståndigt ledd, se där den
befästning vi behöva!" utropade den populäre författaren.
“Fosterlandets söner led vid led, sida vid sida, se där den bästa ringmuren
kring stad och land"!
Här i Göteborg fick rörelsen genast två sådana förkämpar som
magister C. J. Meijerberg och red. S. A. Hedlund. Den 19 oktober
1860 hölls det första mötet i saken å Bloms sal och leddes av
magister Meijerberg, som i korthet redogjorde för ändamålet med
den tillämnade kåren, om vars upprättande man enhälligt
överenskom. Anteckningslistor cirkulerade bland de närvarande och erhöllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
