Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långedrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och båtbyggnadskonst i våra kusttrakter — fortsatts intill den dag
som är.
I början fanns ingen annan råd och knappt någon annan tanke
heller, än att låta våra båtbyggare skapa de nya utlottningsbåtarne,
av vilka många blevo bra och överlägsna, mot vad de enskilda förut
kunnat åstadkomma.
Nu ökades ledamöternas antal, många voro de som gärna ville
ha sig en god båt och de som köpte nya ville icke ha dem sämre
än vad som nu blev bruket. Nu var det G. S. S. som växte och
förkovrades och tog ledningen. S. S. S:s filial minskades så
småningom, de äldre seglarne, som tillhört densamma, gingo undan och
hädan; en och annan anslöt sig till Göteborgs-sällskapet som icke
längre var “underklass".
De bättre båtarne, som alla voro heldäckade och ruffade, tilläto
längre turer, seglingsområdet utvidgades ständigt och omfattade snart
hela bohuslänska kusten. Man lärde även att hjälpa sig själv vid
kappseglingarna; skärgårdsborna blevo åskådare i stället för hjälpare.
Framför allt uppstodo också båtlag av yngre seglare, som tillsammans
ägde sin båt, som alla lärde sig att själva segla och känna till
farvattnen och på samma gång att älska och värdera vår härliga kust,
vårt friska hav. Mot mitten av sjuttiotalet hade därmed Göteborgs
segelsällskap nått den konsistens och den anda, som bildade
grunden för ett sedan alltjämt framgångsrikt arbete."
Den första kuttern, som utlottades, hette Ellida. Det var en
sju och en halv tons båt och byggd i Lysekil.
Det var emellertid — berättade en gång den för några år sedan
bekante seglarveteranen, konsul J. V. Swalander — en skarp strid
mellan de gamle, som höllo på kosterbåtarne och ansågo den typen
vara den enda, som passade våra farvatten, och de unge, som ville
införa nya, moderna båttyper. De gamle kosterbåtsförsvararne
menade, att kuttrarne inte voro sjödugliga i vår skärgård. De hade all
sin barlast vid kölen, o. s. v. Striden fördes häftigt och ej utan
bitterhet.
Att seglingsskickligheten ej var på långt när så uppdriven som
nu, ej så metodisk, ej så skolad, var ju klart. Men man gick raskt
framåt även i detta avseende.
Vad båtkonstruktionen beträffar, ansåg konsul S., att båtbyggandet
för några år sedan var nära att råka på avvägar.
Nu har man kommit till sundare principer igen. Och det är den
nya, internationella mätningsregelns förtjänst. Nu ha de sjödugliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
