- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
123

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Endast för djurvänner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123 ENDAST FÖR DJURVÄNNER

djur, och barnet bör så mycket som möjligt skyddas från
åsynen av allt oskönt.

Ack, jag minns så väl för länge, länge sedan en liten pojke,
som stal sig ut från skolan en klar vårmorgon. Och han såg
träden knoppas och ängarna grönska, och högt uppe i luften
hörde han lärktoner. Och pojken lade sig tyst ned i gräset och
lyssnade med tacksamhet och glädje. Han visste vad lärkan
sjöng, hon sjöng, att vintern var slut och det var sommartid i
Norden. Och han såg på den lilla fågeln högt där uppe i den
strålande rymden, han såg dit upp, tills han fick tårar i ögonen.
Han skulle velat kyssa hennes vingar, som burit henne långt
över de vida haven hit hem igen, han skulle velat värma henne
vid sitt hjärta i de frostiga vårnätter, han skulle velat vakta
hennes sommarbo från all fara! Nog kunde lärkan ha dröjt
länge ännu där nere i den eviga sommarens land, men hon visste
att uppe i den kalla Norden gingo människor och längtade efter
vårvindar och sommarsol, efter blommor och fågelsång. Och
så flög hon hem, den lilla modiga fågeln, hem till den frusna
ängsvallen, där morgonens bleka vårsol smälte bort nattens vita
frostblommor och där sippor och tussilago höllo på att vakna
ur sin vintersömn. Med huvudet gömt under vingens dun
härdade hon ut nattens köld, och när rymden ljusnade, flög hon
upp och sjöng sin fröjdefulla morgonhymn, sjöng naturens
löfte om strålande sommarsol.

Men dagen därpå läste pojken i tidningen under rubriken:
"Vårtecken":

"I går sköts den första lärkan för i år och upplämnades till
slottet."1

1 Detta är för länge sedan, och denna barbariska sed torde nu ha
upphört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free