Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
apostlarnas ringmurar. Där var det lättare att
bevaka tankarna. Men icke läto de så starkt
binda sig att ej en och annan lik en lättfotad
sven lyckats smyga sig bort till en öppen
tornglugg eller till spetsen af en hög vindeltrappa
och därifrån blicka ut öfver den soliga, syndiga
världen. Och innanför Anders Frimans
lifs-horisont låg det stormiga haf och glada
hamnar med fartyg och människor riggade på
mångahanda sätt.
I det ögonblick Johanna med duk på
hufvudet och duk i handen trädde in hade hennes
farbrors själ åter rymt bort från bokens öppna
blad; kroppen befann sig förstås på sin plats:
ryggen lutade sig mot väggen, armarna i kors,
ögonen slutna och mungiporna uppdragna i det
lätta leendets läge.
— Hvad drömmer I, farbror? lydde
brordotterns hälsning.
— Nej, se, är du verkligen här, Johanna?
Frid med ditt intåg. — Drömmer, sa du, ja,
och hvad jag drömde ska jag genast berätta.
Nyss såg jag mig själf på långt, långt håll —
det var minst tre sjömil — men lika tydligt
som jag nu ser det här blåa ankaret på min
vänstra hand.
Jag stod i fören på »Brödernas» däck och
laddade nickan på babordssidan. Det var en
solig oktoberdag, just den, då jag första gången
kom hem och som en af skonertens befäl gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
