Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIMLABARNEN.
Tvyenne verldar, en yttre, en inre, menniskan
tillhör:
Ingen hon fattar dock rätt; främling i bå-
da hon är.
Tidens pendelslag, de eviga, kan hon ej räkna:
Rymdens öppnade famn mäter hon icke
till slut.
Kan hon väl mer förklara, hur hjertat klap-
par, hur tanken
Sväfvar i diktningens verld bort, ’dit ej
sinnena nå.
All den vishet, till hvilken hon hinner på jor-
den, är aning;
Glädjens och njutningens högd endast i
längtan består.
Ack! den förbleknar den blommande krans, hon
knyter i lifvet;
Saknad är lifvets grund, blommor ej trif-
vas på den.
Ständigt emellan ett varit, ett blir, det bry-
tes med oro;
Hvad som berörs i ett nu, vexlar och fin-
: nes ej mer.
Ser du de moln, som ’glimma och le i aftonens
purpur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
