- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
55

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55 EIN FRITENKJAR



var? Eller trudde han at han kunde narre Vaarherre?
Ho saag paa han ettersom ho tala, og Augo hennar
fekk etterkvart ein mildare Glans. Og Mæle vart
mjukare, varmare. Kunde han daa slett ikkje tru ?
Kva var det som var i Vegen? Ho som heldt av han
totte det var so leidt aa vita at han var Fritenkjar.
Ho vilde so gjerne at den ho elska skulde hava Guds
Naade. „Kjære Eystein," sagde ho tilslutt og lagde
sine kvite Armar um Halsen hans, „du er for god til
aa vera Fritenkjar; gjev upp det og tru som me! Eg
bed deg um det! For mi Skuld, Eystein —!"

Dette fann Hauk vart vel grovt. Han skauv henne
ifraa seg heller ublidt og sagde at ho burde
skjemmast. Ho kunde vera syndig nok fyrr, um ho ikkje
etterpaa alt dreiv Spott med sin eigin Gud. Daa ho
forstod at han var vond, tagde ho for den Gongen.

Men Dagen etter tok ho til paa nytt. Hauk fann
henne tilslutt so ufyseleg som ho der gjekk, syndefull
og urein, preikande um Naaden, at han sagde henne
si Hjartans Meining og gjekk. Dermed var han frelst
fraa den Venskapen. For det høvde so heppeleg, at
Herr Alm just no kom heim ; og daa han for att flutte
han Kona si med seg til ein Vestlandsby.

Hauk kjende seg sterkt letta. Men Minne um
Rosalie sat etter hjaa han som ein vond Smak. Kva
skulde han no av ? Ragna torde han mest ikkje
tenkje paa. —

— „Gud aa Gud, kor De ser melankolsk ut!" sagde
Frøken Emilie til honom ein Kveld; han sat og skulde
gjenomgaa ei Rolle med henne, for Frøken Milla vilde
til Teatre. Ja; han var melankolsk. Frøken Milla
lo aat dette og gav seg til aa drive Gjøn med han,
men paa ein so skalkut Maate at han maatte læ med.
Han hadde aldri fyrr lagt Merke til Frøken Milla. Ho
var ikkje fager, totte han, og ho hadde visst ikkje meir
Aand enn godt gjorde heller. Men no saag han at ho
i alle Fall var ein Gudsfugl mot Rosalie Alm. Milla var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free