- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
113

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AV LAAK ÆTT

113

Ho var stor og staut, heller far enn mjaa; Aksline var
faste og Barmen full; Munnen aalvorsam og frisk, Augo
myrke og blanke. Men det var ei til, han hadde set
seg glad i. Ho var mindre og grannare; Haare var
brunt og svært; Munnen og Augo hadde noko sorgblidt
som drog med serskild Magt; desse tvo steig og kvarv
i hans draumtekne Minne som Havfruvur paa
Baare-toppar; han sveiv som i Ørska og kjende ikkje Jordi
han steig paa.

Med ein Gong stana han. Han høyrde Omen av
Felelaat og Rop; det var Dans paa Haugstad, kunde
han skyna. Dans! Blode strøymde saman i Bringa
so Hjarta stampa og sleit i han; skulde han vaage seg
der ned? Der kunde han faa sjaa eikor av desse fraa
i Dag; skulde han? Han hadde aldri vori i Lag fyrr;
ein Gong laut vera den fyrste. Kvi skulde han meir
enn andre vera Heimaling?

Hugen drog; Ræddhugen heldt att. Men so tok han
seg paa Tak. „Det fær vera Slutt med Stakkarsdomen
no," sagde han og gjekk; det bar til Haugstad.

Daa han kom fram mot Garden veikna Mode; han
stana ofte og lydde. Men han heldt fram. Sistpr.a
var han innved Tune. Her laut han drygje litegrand;
høyre etter kva Folk det kunde vera som var samla.

Aa, kor vent Fela song. Han fekk ein forjagande
Hug til aa danse. Og i Kveld skulde han danse. Han
vilde vera med no. Han var fullvaksin Kar. Fekk
vera med som dei andre.

Det var eit stort Lag, høyrdest det. Og det var
rimelegt dei var glade. Godt Folk; høyrde Bygdi til;
hadde inkje aa blygjast fyri; og alle hadde dei sine
Kjenningar. So dei kunde nok danse og hauke og
spenne i Golv og Tak.

Leiv vart med ein Gong modlaus. Kva hadde han
her aa gjera? Kven brydde seg um honom i eit slikt Lag?
Han kjende visst ingin. Dei vilde gjera Gjøn av Son
hans S varte-Asbjørn, um han vaaga seg inn. Undrast;

8 — Garborg. VI.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free