- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
286

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

DØY

ned; han hadde vori sengfast heile Vinteren aa kalle.
No skulde han „liggje paa Lande" og sjaa aa koma seg
att; og so var han daa komin til oss. Her var han
skyld og godt kjend; og so kunde det for alle Tilfelle
vera godt aa vera i Huse hjaa ein Doktar.

Eg var um ’n jamt og samt; eg hadde alltid vori
glad i ’n Morbror. Han paa sin Kant hadde ikkje noko
imot meg heller, trur eg; og eg gjorde meg den Tanken
at eg hjelpte ’n aa trøyte Tidi med Drøse mitt og
Smaa-sogune mine fraa Stallen og Drengjestogo. Eg var vel
ein Gut paa mine femtan Aar eller so.

Han sat mest og tagde og høyrde paa meg; det fall
ikkje lett for han aa tala. Han saup ofte etter Anden;
og Mæle hans var uklaart og trøytt. Alt i eitt kremta
han; men det hjelpte kje noko vidare. Stundom var
det som Tunga slo Bugt for ’n; Ordi kom tjukke,
klissne, liksom valne; helst vilde det gjerne klabbe seg
for ’n, naar det var Ord med mykje s i. Berre ein
Hende Gong kunde han livne upp; daa gjekk det
lettare. Og daa vart eg glad; for eg trudde at no vart
han snart god att.

— „Ja, ja. Ungdomen. Daa ser Dauden . . .
leid ut."

„Trur kje du Morbror at det er vondt aa døy?"

„Nei." Han sagde det so trygt som han skulde ha
røynt det.

Eg vart forvitin og saag paa ’n, spyrjande og
sjølv-gløymd.

„Dauden — hm," kremta han Morbror, „helsar paa
oss . . . rett som det er. Hm. Eg . . . kjenner ’n
godt. Han er . . . ikkje faarleg."

„Fortel, fortel ... so framt du ikkje er for veik?"

„Hm. Lite aa fortelja. Hm-hm! — Eg hev vori . . .
i Faare for Live mange Gongir. Men ... det er ikkje
det. Det er — hm — naar ein kjem Dauden . . .
so nære at ein . . . helsar paa ’n. Daa gløymer ein
aa . . . vera rædd."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free