- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
291

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DØY

291

eg um korleis eg hadde fengi fat i det; heller ikkje veit
eller skynar eg korleis det gjekk til . . . at eg i same
Stundi hadde Tak, fullt Tak ... og fekk rette meg
upp; og snu meg, og knipe meg attum Lasse; det einaste
eg hugsar er, at Drengine kom springande og skulde
sjaa etter meg; men daa var eg berga."

Eg sukka langt ut. Han Morbror tømde Glase sitt
og smilte eit Grand; det rykte i Armen hans, og han
strekte seg i Stolen.

„Hm! — Etterpaa vart eg rædd; so rædd at eg
skalv . . . Men naar ein ser Dauden i Augo, so vert
ein roleg og trygg. Fæler ikkje."

Paa nytt kom den Tanken upp i meg, at han
Morbror visst ikkje burde tenkje so mykje paa slike Ting
no; og eg freista aa faa han inn paa andre Emne.
„Det er sant," bøygde eg av, „hev du sétt noko meir
paa den nye blakke Hesten hans Far; er han kje staut,
tykkjer du?"

Hestar var det einaste han enno brydde seg um;
og snart var Dauden gløymd for den blakke Folen.

Men fraa denne kom han yvi til ein Hest som han
sjølv hadde havt ein Gong; og fyrr eg visste Ord av,
var me paa nytt i Lag med Spursmaale um Dauden.

„Ja Borken, ja. Hm. No er han gamall, stakkar, og gjeng
for Plogen. Men i Ungdomen var han kaat, hm.
Hm-hm! — og dermed vart han Orsak til at eg endaa
ein Gong fekk helse paa Dauden."

„Aa—ja; den Gongen ho kom ut-av Verdi ho den
Jomfrua fraa Teatere; — kor mange Aar kann det
vera sidan?" — Altfor gjerne vilde eg faa ’n til
aa fortelja. Og kannhende var han ikkje so veik . . .

„Aa, hm; du var ikkje til, du daa," svara han
Morbror. „Borken hadde eg kaupt i Danmark; det var
eit nobelt Dyr. Hm. Det finaste Hovud eg hev sétt
paa ein Hest; og Beini; og ei Reisning; — hm-aa ja;
det skynar no ikkje du; enno. Og slike Øyro; so
livande og so smaae; ja—ja. Hm. Eg kann enno bli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free