Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Varför kom ni till Tyskland? frågade Josefine
tankfull.
— Låt mig berätta er det en annan gång! viskade
han, jag har ännu en fråga att göra er och tiden är
knapp.
— En fråga till mig? upprepade Josefine och såg
upp på honom.
Han såg henne in i ögonen.
— Är ni förlovad med ’herr von Hattenhieim? frågade
han nästan barskt — det är ingen indiskretion av mig
utan en fråga till ödet.
— Med Hattenheim? Fröken von Wetter kunde
icke låta bli att skratta; sedan sänkte hon rodnande
huvudet, ty hon såg ’greve Lehrbach stå på något avstånd
och tala med Ange, -och han såg just bort till henne.
D’Ouchy märkte det icke, (ett skimmer drog över hans
ansikte, han böjde sig ännu djupare ned, han talade
hastigt som i feberyra.
— Jag anade — jag visste det! Det kunde icke
vara så! Ert hjärta tillhör en annan, Josefine, vilken
har blott en enda tanke, känner blott en enda salighet,
ert ljuva, leende ansikte! Varför blir ni förskräckt?
Låt mig ana er ljuva ’hemlighet, vilken dock varje
er blick, varje er L ord förråder för mig — er själ
är en öppen bok! Bliv trofast — jag besvär er därom!
— var ståndaktig ännu några dagar, lyckan har ännu
icke sagt oss sitt sista ord, kärlekens allmakt måste segra!
Ett ord blott, Josefine. Lita på mig, Lova mig; det!
Hans ansikte var mörkrött, med ostadig blick och
bävande läppar väntade han hennes svar.
Liksom i en dröm såg Josefine förvirrad och
oförstående på honom. Hur visste denne man att hon älskade
Giinther? Hur hade han kunnat blicka i hennies hjärtas
djup, och hur hade han kunnat gissa det, som ingen
utom Hattenheim anade? Var han Lehrbach’s vän?
Det hade hon aldrig förut varken hört eller märkt, och
så på en gång ryckte han en slöja från hennes ögon
och uppenbarade något så otroligt för henne! Han hade
också den där gången givit henne Gretchenblomman för
Giinthers skull, han tog hans parti, och även nu ville
han tala för honom. Hur mycket oväntat som i dag
stormade in på henne och förvirrade hennes sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
