- Project Runeberg -  Gåslisa /
198

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198 NATALY VON ESCHSTRUTH

ADERTONDE KAPITLET.

Hertiginnan Marie Christiane hade bjudit Josefine
att dricka en »tidig kopp té» i paviljongen. Det var
för att tala om en basar, som den höga damen tänkte
arrangera till förmån för hittebarnshuset. Hon hade
fattat mycken tillgivenhet för fröken von Wetter, till
stor förvåning för motpartiet, som snart märkte att den
unga flickan varken var bigott eller hade anlag för att bli
diakonissa. Gåslisa var tvärtom mycket levnadsglad, gick
ganska sällan i kyrkan och dolde icke för någon, att
hon alls icke tyckte orn att verka i syskolor eller på
sjukhus.

Med största intresse gav tnan akt på detta underliga
vänskapsförhållande.

Damernas rådplägning hade varat något längre än
man tänkt; den korat februaridagen hade redan slocknat
i väster och en och annan stjärna tittade fram mellan
skyarna. r

Josefine var den sista som gick, hertiginnan hade
kvarhållit henne några minuter för att göra några mera
förtroliga frågor.

Den Lattdorfska betjänten stod och väntade i
vesti-bulen med lantärnan, ty vagnen hade måst köra
hovmarskalken till slottet.

Josefine tyckte mycket om att gå genom den tysta,
mörka parken, då vinden susade i de höga trädtopparna.
Hon fann det så välbekant och påminnande om hemmet.

Med den svarta spetsduken fast virad om huvudet
gick den unga damen med lätta steg framåt på den ensliga
vägen. Henriks lantärna belyste den smärta gestalten
med ett rödaktigt sken och på båda sidor om vägen
stodo de mörka barrträden som förklädda spöken.

Då trädde en skugga fram mellan träden, sporrar
klirrade, och ten gestalt, väl inhöljd i en kappa, närmade
sig fröken von Wetter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gaslisa/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free