Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståndets befallning understått mig att förtiga sakens
sammanhang, då ståndet begärt att extractum protocolli skulle
ingifvas till samtlige stånden och secreta utskottet; och
anhölle han slutligen än en gång, att ståndet måtte taga
honom och Fox i försvar mot borgerskapets i Göteborg
ohemula och oförsynta tadel samt lemna dem ett sådant
vitnesbörd, som de förtjent.
Borgmästaren C. G. Boberg, en af hattpartiets
”oförsyntaste”,[1]
fann sig icke vara pligtig brefväxla med sina
kommittenter ”i en allmän sak, förr än den kommit till
mognad”, och underkände deras rätt att i successionssaken
honom något föreskrifva. Skriften borde enligt hans
mening beifras, i synnerhet i hvad den innehölle bevis
derom, att borgerskapet i Göteborg blandat sig i ett mål,
som var ständernas ensak, att det tadlat riksdagsmännens
göromål och beskylt dem att icke hafva vårdat sig om
rikets bästa m. m.
Vice talmannen, rådmannen i Stockholm Joh. Bengtsson
Schening anmärkte, att det skulle vara eftertänkligt, ”om
man ville taga för criminelt, att en fullmägtig skrifver hem
till sina principaler och gifver dem tillkänna i hvad
omständigheter en allmän sak sig befinner, innan den blifvit
afgjord, samt att principalerna deröfver yttrat sina tankar”;
hvarjemte han, sedan ett par andra yttranden afgifvits,
förklarade sig tro, det ståndet icke undandroge sig vitsorda
Göteborgs fullmägtige såsom redlige riksdagsmän, hvilke
fullgjort sin skyldighet till bevakande af stadens bästa i
allt hvad billigt och skäligt varit; och anhölle han slutligen,
att, innan han ginge vidare, få veta ”huru Herr Coopman
sjelf rubricerade målet”.
Om, såsom det lätt synes, Schenings afsigt varit att
med sitt yttrande få saken betraktad såsom enskildt
angående de båda Göteborgsriksdagsmännen, vann han sitt
syfte blott till en del och för ett ögonblick. Ty väl
svarade Coopman, att han icke tänkte ”föra någon talan mot
Göteborgs stads borgerskap angående deras uttalande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
