- Project Runeberg -  Doña Perfecta /
181

(1893) [MARC] Author: Benito Pérez Galdós Translator: Karl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

¡itt återkomma vid siu vanliga sena timme och utan någon
förklädnad. På detta sätt skulle icke någon misstanke
kunna falla på honom. Librada väntade på Pinzón, som
kom dit väl insvept i sin mantel och utan att säga ett
ord. Han gick in i sitt rum på samma gång fröken gick
ned i trädgården. Librada stod på vakt i korridoren
under hela den tid de samtalade för att kunna varna
Pinzón i händelse af fara; och efter en timme kom denne
ut igen, mycket väl inhöljd i sin mantel och utan att
säga ett ord. Då förhöret var slut, frågade Inocencio den
stackars flickan:

— Och är du säker på, att den som kom och gick
ut verkligen var herr Pinzón?

Den brottsliga flickan svarade icke, men hennes
an-sigte uttryckte stor öfverraskning.

Doña Perfecta blef grön af vrede.

— Såg du hans ansigte?

— Men hvem skulle det väl annars kunna vara?
svarade tjenarinnan. — Jag är säker på, att det var han.
Han gick raka vägen in i sitt rum . . . han hittade mycket
väl vägen.

— Det är besynnerligt — sade presten. — Då han
bodde i rummet, behöfde han väl inte användt dylik
förklädnad och hemlighetsfullhet... Han kunde ju ha låtsats
vara sjuk och stannat hemma . . . Eller hur, doña Perfecta?

— Librada — ropade denna i ett öfvermått af vrede
— jag svär dig vid Gud, att du skall i fängelse.

Derpå knäppte hon ihop händerna och tryckte
flng-rarne så hårdt mot hvarandra, att blodet nästan kom
fram.

— Herr Inocencio — utropade hon. — Låtom oss
dö ... det finnes ingen annan hjelp än att dö.

Och förtviflad brast hon i tårar.

— Mod, min fru — sade presten patetiskt. — Här
gäller det att icke tappa modet. Det här är en sak, som
fordrar lugn och besinning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:09:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbpdona/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free