Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarför dödar du mig inte, herre Gud? Hvarför sänker
du mig inte genast och för alltid lied i helvetet? Jag har
något förskräckligt på mitt samvete, men jag vill bekänna
det, jag vill bekänna det endast för Dig, som hör mig, och
jag skall bikta det sedan för pastorn. Jag hatar min
moder. Hur kan det komma sig? Jag kan icke förklara
det. Han liar aldrig sagt ett ondt ord om min mor.
Jag-vet inte, hur det har kommit öfver mig .. . Hvad jag är
för en dålig varelse! Djefvulen har fått makt öfver mig.
Herre, kom till min bjelp, ty af egen kraft kan jag inte
besegra mig. En fruktansvärd makt drager mig från
detta hus. Jag vill fly, jag vill skynda långt härifrån.
Om han inte för mig med sig, skall jag släpa mig efter
honom längs vägarne. Hvad är det för en gudomlig fröjd
jag känner inom mitt bröst på samma gång som denna
bittra smärta? Herre, Gud min fader, upplys mig!
Jag-vill endast älska. Jag är inte född att bära denna sorg,
som förtär mig. Jag är icke född att förställa mig eller
ljuga eller bedraga. I morgon skall jag gå ut på gatan
och ropa ut det för alla, åt hvar och en, som går förbi,
skall jag säga: jag älskar, jag hatar. Mitt hjerta skall
kanske fä ro på detta sätt. Hvilken lycka skulle det inte
vara att kunna försona allt, och älska och vörda hela
verlden. Heliga jungfru skydda mig . . . Om igen denna
förskräckliga tanke! Jag vill inte tänka så, och dock
tänker jag det. Jag vill inte känna det och känner det ända.
Ah! jag kan inte bedraga mig sjelf i detta fall. Jag kan
inte tillintetgöra denna känsla eller förmildra den . . . men
jag kan bekänna den, och jag bekänner inför dig: Herre,
jag hatar min moder!
Till slut försjönk hon i en slags dvala. Under den
oroliga slummern väckte fantasien till lif på nytt aftonens
händelser och läto dem draga förbi henne i vaustäld form,
ehuru icke förändrade till sina hufvuddrag. TI°n hörde,
huru klockan i domkyrkan slog nio; jublande såg hon
den gamla trotjenarinnan försjunken i sömn och smög sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
