- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
39

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gör allt detta för att vinna meter eller allitteration, d. v.s.
— sitt hufvudändamål. Annars använder hon språkets
vackraste former — smekord och diminutiver,[1] egna
talesätt och idiotismer,[2] och — framför allt den rika, den


[1] Poesin begagnar, såsom smekord, ej blott vanliga Diminutiva
former, som t. ex. venonen, rekonen, meronen, kätönen, m. fl.
i stället för ”venek, reki, meri, käsi,” o. s. v. utan dessutom ett slags
egna poetiska ord på ändelsen ut, yt, hvarom förut blifvit nämndt;
t. ex. ”Etsi pientä poiuttansa, kullaista omenuttansa”. Kant. III,
209, eller ”etsi pientä vellyttänsä, kullaista omenuttansa” (d:o—d:0);
hvarutom den ännu begagnar en tredje, ganska nätt, Diminutiv-form på
-kko, -kkö, t. ex. ”Immikkö (immi, impi) aholla itki, heinätiellä
hellehteli”. Kant. III, 178. Och ej nog härmed! Af dessa
Diminutivaformer bildar skalden ytterligare ett mindre Diminitivum, t.ex. ”Katrina
kotikananen, kotikukka linnukkinen” (lintuinen). Kant. III, 191, och
— ”Kukas teistä neitosista, tehnyt näitä työkkösia”? (töitä). Kant.
ILL, 92. Slutligen hafva skalderna äfven tagit sig den friheten att — af
ett från ett substantivum deriveradt substantivum — ytterligare derivera ett
substantivum, hvilket de tillagt en Diminutiv-form, t. ex. — ”Kun
kohoisi koiliskoinen, huomenvarjo valkeneisi”. Kant. II, 340, hvarmed
morgon-rodnan personifieras, af ”koi, koilisko”; på samma sätt som ordet
puoliskoinen bildas af puoli och puolisko. — ”Nousi mieskonen
(mies) merestä, uros aallosta yleni”. Kant. III, 284. Liksom poesin
rör sig med Diminutiverna ibland nomina, så gör hon det äfven bland
Diminutiverna och freqventativerna af verberna, t. ex. — ”Kuin käki
kakahtelevi, niin syän sykähtelevi, syän syttyvi tulelle”. Kant. I, 55.
Och dessutom bildar hon sig egna ord äfven på andra vägar, då så be-
höfves, t. ex. ”Mättähän makoajia, nurmen nukkerehtijoita” (i st. f.
nukkujoita, eller nukuttajoita). Kant. II, 349.
[2] Det är begagnandet af dessa egna slags vändningar i språket,
som (isynnerhet i poesin) äro så oändligt vackra, nätta och sinrika.
Exempel derpå finner man öfverallt; och på det man ej äfven här måtte
sakna dem, så kan kanske redan ett vara tillräckligt, t. ex. ”naimoiksi
nainen katovi, ori toisen ostamoiksi”. Kant. III, 230. Äfven vissa
talesätt kunna föras hit, t. ex. ”heitti saunan kylmillään”; — ”Laiton
kaunoni kalahan, armahani ahvenesen”. Kant. III, 199. — ”En lähe
jaolle sammon”. Kal. II, 114; eller ”saahessa otolle sammon”..
Kal. II, 76.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free