Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomen (1818-1828)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller rifvas. Alla njöto så vidt möjligt lika rätt,
men om någonting icke kunde delas, hade i tur den
äldre företräde för den yngre. Till täflan mellan
syskonen uppmanades aldrig, men främmande barn
framställdes ofta till exempel för efterföljd eller
tvärt om. Äganderätten hölls på det allra nogaste
i helgd. Saker utan värde och på hvilka intet
egentligt arbete var nedlagdt ägde hvar och en rätt
att utomhus tillägna sig; t. ex. naturliga käppar,
brädlappar m. m., men äganderätten gick förlorad,
om man lämnade dem ute efter sig. Att låna andras
saker utan särskildt lof var alldeles förbjudet;
och i ens gömmor ägde ingen rätt att titta. Saker af
något större värde, dem vi fått, förvarades på ett
säkert ställe och kallades söndagssaker, emedan de
ej fingo begagnas på söckendagarna. Julklappar fingo
ej bortbytas förr än efter midsommar, och alla byten
voro underkastade återgång, om en större obillighet
därvid ägt rum. Skänka bort fick man endast hvad man
gjort själf eller hittat. Åt andra än syskonen kunde
man dock få gifva någon småsak men aldrig mottaga
någon skänk af allmogens eller främmande barn utan
dess föräldrars begifvande.
Vissa saker fingo lånas till tröst i fult väder
eller då andra fingo resa bort, o. s. v. Häribland
voro i synnerhet böcker med planscher, hvilket
nöje dock förverkades, om man tog på taflorna med
fingrarna. Böcker att läsa för nöjes skull fick man
begära men var skyldig att läsa till slut, om man
mottog någon af dem, som erbjödos. För dem, som voro
för mycket begifna på sådan läsning, bestämdes ett
maximum af 100 sidor om dagen. Det hände, att dessa
hundra sidor i stället lästes om flera gånger. Den,
som ville lära något handarbete, måste hålla uti
därmed, till dess ett visst pensum var utfördt. Jag
ångrade mig bittert att en gång hafva bedt att få
lära mig sticka tömmar, innan de förelagda tre alnarna
voro färdiga. Schack, damm och alla sorters kortspel
voro tillåtna men ej om penningar eller andra värden.
I penningeväg fick man ett åttaskillingsstycke, eller en
s. k. »silfverfluga», för hvarje tand, som drogs ut. När en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
