Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ung man i verken (1841-1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu började jag tjänstgöra i åtskilliga ämbetsverk.
Under en session satt jag några gånger vid
kriminalprotokollet i Svea hofrätt men fann pedanteriet med skrifsättet och
det oupphörliga springet odrägliga. I
justitierevisionsexpeditionen anförtroddes mig nästan endast renskrifning och
kollationering. Bättre fann jag mig i
justitiestatsexpeditionen, där jag tämligen snart fick fastare fot och
förordnanden att sköta ordinarie tjänst. Här skulle promemorior
uppsättas i alla mål, som justitiestatsministern hade att
föredraga i konseljen, och dessa öfversattes sedan på franska
af en därtill särskildt anställd tjänsteman. Uppgiften var
att på en gång göra promemoriorna så korta, att konung
Karl Johan orkade med dem, men tillika så fullständiga,
att han icke behöfde begära muntliga upplysningar, af
hvilkas lämnande på franska justitiestatsministern
Törnebladh fann sig besvärad. Själfva konseljerna voro endast
pro forma, ty ärendena afgjordes alltid förut på enskild
föredragning af departementschefen. I viktigare frågor ägde
måhända någon föregående öfverläggning rum emellan
statsrådets ledamöter, men detta torde hafva varit ganska
sällan, och Karl Johan ansåg det alldeles obehöfligt. På
föredragningslistorna plägade han själf teckna »approuvé»,
»ajourné», eller något dylikt, och sedan kunde protokollet
uppsättas färdigt innan konseljen hölls. En stor svårighet
var att få de utgående expeditionerna underskrifna, ty
Karl Johans namnteckning, som var lång i sig själf, tog
mycken tid i anseende till hans tunga hand och åtskilliga
slängar och punkter, som alltid med precision åbragtes.
Till kammartjänaren Dottas förtviflan tryckte han ock
vanligen sönder uddarna på ett par tre gåspennor och
bortkastade dem, innan han fick någon, hvars gång han
gillade. Ofta fick man vänta tre veckor, innan man återfick
expeditionerna för en konselj underskrifna; och var det
några, som voro synnerligen brådskande, måste man
inlägga dem i ett särskildt omslag, som icke fick innehålla
mera än tre. Men då hände det någon gång, att man
fick en underskrift på köpet, tecknad å själfva omslaget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
