Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska frågan (1863-1864)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gripenstedt och jag, att vi måste på det bestämdaste afstyrka
traktaten.
Efteråt sade Hamilton till mig enskildt, att följden af
sammanträdet vore naturligtvis, att han begärde sitt afsked;
men detta var icke tillräckligt. Äfven Manderström måste
gå, om han ville rädda något af sitt anseende.
Manderström tycktes ock till en början härtill besluten; och
Sibbern ville, att jag skulle i sådant fall förordnas till
utrikesminister för tillfället och utfärda ett cirkulär till utrikes
makter, som klargjorde ställningen.
Det naturligaste hade väl varit, att kungen behållit
Manderström och låtit oss andra gå. Men Manderström
insåg nog nu faran af den hittills följda politiken och
omöjligheten att föra den igenom, då saken ytterst
berodde på rikets ständer. Han hade nog aldrig trott, att
det skulle blifva fråga om mera än ett diplomatiskt
fälttåg och att det skulle tillräckligt imponera på Tyskland,
om det trodde, att Danmark skulle få en bundsförvant.
Då detta nu icke syntes hjälpa och han fann ett
motstånd genast mot att gå längre än han redan gjort, så svek
honom modet.
Gripenstedt åkte hem från Ulriksdal i min vagn sent
på aftonen och var synnerligen nöjd med utgången, däraf
han tycktes hufvudsakligen tillräkna sig äran. Häruti tror
jag, att han hade så till vida rätt, att Manderström
sannolikt af hans energiska framställningar fann hela
omöjligheten att fortsätta på den inslagna vägen. Men om
Gripenstedt trodde, att han öfvertygat kungen, så bedrog han sig.
Kungen önskade fortfarande lika lifligt som förut att infria
sitt gifna ord och taga följderna däraf. Hade han blott
kunnat få några ministrar, som vågat följa honom, så hade
han tvifvelsutan kastat tärningen. Det var icke långt efter
nyssnämnda sammanträde, som han gjorde försök att bilda
en ministär, som ville uppträda aktivt. I främsta rummet
vände han sig till Lagerbjelke, som likväl befanns omöjlig;
och äfven på andra håll gjorda förkänningar visade sig
fruktlösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
