Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter afskedet (1880, 1881, 1882)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under det jag talade i denna anda, satt han alldeles
orörlig med nedslagen blick och sänkta händer men
svarade icke ett ord. Sedan beklagade han sig öfver en
förfärlig officiös artikel i Schwedisch Norwegische
Korrespondenz, hvarpå jag svarade, att den var ändå
mildare än hvad som sagts i de flesta andra så väl
inländska som utländska tidningar. Han ämnade dagen
därpå resa till Hedenlunda och på första öppet vatten
med ångbåt direkt till Bordeaux.
När vi skildes, sade han, att han var af sina plågor
så nedsatt äfven till sina själskrafter, att han icke
rätt visste hvad han gjorde eller borde göra, tackade
mig och bad mig tro, att hans frestelser varit svåra.
Man kan knappt förklara hans uppförande genom
annat än hans af sjukdom förmörkade tankekraft. Han
hade blott behöft i tid yppa sin ställning för sin
brorson och bedja honom om hjälp, för att denne med
uppräckta händer skulle räddat honom. Men om han,
då detta icke skedde, gjort konkurs, så hade han
däruti fått en giltig anledning att genast nedlägga
alla sina befattningar, och allmänheten hade insett
omöjligheten af något åtal, då inga åklagare och inga
bevis framkommo. Nu trodde man i stället, att det var
genom mannamån för honom personligen och för hans
höga samhällsställning, som han undgick rättvisans
straff, och förbittringen häröfver, i synnerhet hos de
lägre klasserna, var utomordentlig. Om ett åtal emot
honom anställts, hade han dock sannolikt frikänts
från allt ansvar. Utan ett sådant fick han dock nu
det strängaste straff, som han gärna kunde få, —
att falla så djupt från en sådan höjd!
Med sin trofasta maka lefde den olycklige sedan,
sjuk och landsflyktig, flera år i sydligaste delen
af Frankrike, där de båda gjorde sig älskade af hela
sin omgifning. Samma dag, som underrättelsen om hans
död kommit, besökte jag Sibbern, som vid den tiden
bodde i Stockholm, och han lämnade mig då följande
nyss nedskrifna vackra verser, i hvilka jag af allt
hjärta instämde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
