Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1884-1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta icke bedömas strängare, än man i allmänhet
bedömer en annan stat, som bryter en ingången fred, hvars
villkor den finner tryckande.
Såsom förhållandena nu utvecklat sig, kan man
emellertid icke längre bygga på föreningens historiska grund,
utan man måste framför allt akta på den allmängiltiga
rättsgrunden; och då kan man knappt neka, att
norrmännen hafva rätt i realiteten af nästan alla deras påståenden.
Det är icke billigt, att det ena folket uppoffrar mera af
sin själfbestämningsrätt än det andra, ty då blir det ena i
större eller mindre mån ett lydrike. Men äfven vid full
likställighet kan en förening icke äga rum, utan att båda
uppoffra något af sin själf bestämningsrätt; och frågan blir
då, huru stor uppoffring föreningen är värd. Denna
uppoffring blir mindre, i samma mån som föreningen omfattar
färre ämnen, och det första man har att tillse är därför,
om icke utan förlust för föreningens hufvudsyfte ett eller
annat ämne kan afskiljas från det gemensamma området.
I detta afseende synes mig, att Sverige bör gå Norges
önskningar så långt som möjligt till mötes. Vill således
Norge hafva särskilda konsuler, särskilda traktater för
handel, sjöfart, tullar och post m. m., så bör det icke
förvägras, ehuru det sannolikt skulle lända båda rikena till
skada men Norge mest och för oss i ingen händelse
förorsaka mera än en uteblifven fördel, som vi också ginge
miste om, ifall hela föreningen upphörde. Jag tror ock,
att ett sådant afskiljande från Norges sida vida mindre
skulle komma i fråga, om det icke mötte motstånd från
Sveriges.
Egentligen är det endast vården om den utrikes
politiken, som vållar någon svårighet. Möjligen kan man
någon tid utan större rubbningar hjälpa sig med att låta
dessa ärenden i allmänhet föredragas i fulltaligt unionellt
statsråd, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den sista
unionskommittéens förslag. Men förr eller senare måste
frågan lösas om en gemensam utrikesminister och ett
gemensamt utrikesdepartement; ty de norska funderingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
