- Project Runeberg -  En hvar sin egen gentleman /
51

(1894) [MARC] Author: Axel Wallengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51
treuse såsom tilltugg i stället för det obehöfliga kaffe-
brödet. En ung dam, synbarligen af god härkomst,
hälsade mig på det hjertligaste välkommen och tryckte
min hand upprepade gånger. Detta rörde mig, obe-
kante främling, så djupt, att jag brast i tårar vid tanken
på all den hjertegodhet denna unga qvinna månde
sitta inne med. Då du, goda onkel, alltid uppmanat
mig att vid valet af ledsagarinna genom lifvet taga
mycken hänsyn till hjertelaget, och jag icke kunde
erinra mig att någonsin hafva påträffat ett så genom-
hjertligt väsende, beslöt jag att genast gilja till henne,
väl vetande att min älskade onkel, om han hade varit
närvarande, förvisso på det lifligaste skulle hafva gillat
mitt tänkesätt. Jag grep derför min blifvande fästmös
minsta, d. v. s. venstra hand, och glodde henne stilla
in i ögat. Det- ljufva väsendet besvarade min hand-
tryckning, och frågade »hur jag mådde?»
— Jag mår synnerligen väl, Kunigutta ty ni
heter ju så? sporde jag bäfvande af sällhet.
— Nej, visst inte, mitt namn är Lisa! svarade
hon med ett förvirrande leende.
Jag ville sjunka till hennes barm, men hon fri-
gjorde sig med ett öfvermått af blygsamhet och satte
sig längre bort, hvarifrån hon betraktade mig med
de mest uppmärksamma ögon jag någonsin sett.
Mitt hjerta är ännu för fullt för att kunna ingå
i detaljer. Tillåt mig blott, goda onkel, nämna dig,
att jag satt qvar i soffan en lång stund och för Henne
derborta på stolen utvecklade allt livad jag kände för
henne och de ljufva förhoppningar jag närde om vårt
framtida Hf. Jag utvecklade äfven för henne huru
glad du, min välgörare, säkerligen skulle blifva öfver
att få hälsa Kunigutta »Välkommen !» (med en trans-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:27:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gentleman/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free