- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
33

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Första kapitlet. Mätningsinstrumentens vigtigaste organ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

22. Den sferiska aberrationen hos en lins kan
förminskas, om man gifver linsen lämpliga begränsningsytor (den
skulle upphäfvas helt och hållet, om det vore praktiskt
möjligt att slipa linsen efter de elliptiska eller hyperboliska ytor,
som teorien utvisar), samt med diafragma utestänger de mest
divergerande strålarne. Den plankonvexe linsen är, om dess
buktade yta vändes mot föremålet, förmånligare än den
bikonvexe. Vanligen söker man upphäfva den sferiska
aberrationen genom att sammmanställa två plankonvexa linser,
som hafva lämpligt valda bränvidder.

23. Den chromatiska aberrationen. Som de olikfärgade
strålarne brytas olika starkt, så uppkommer egentligen en
bild för hvarje elementär färg. I verkligheten är ej
spridningen så stark, att ögat förmår särskilja dessa bilder, men
spridningen medverkar icke desto mindre till att göra bilden
oredig. Ville man helt och hållet upphäfva den chromatiska
aberrationen, så skulle man bringa de olikfärgade bilderna
att skarpt sammanfalla. Detta är ej praktiskt möjligt (teorien
visar att man då måste använda lika många linser som
antalet färger i spektrum). Alldenstund de violetta strålarne
brytas mest och de röda minst, åtnöjer man sig derför med
att få den violetta bilden att sammanträffa med den röda.
Detta vinnes genom att sammanställa en positiv och en
negativ lins, hvilka hafva lämpligt valda krökningsradier och äro
tillverkade af glas med olika brytnings-koefficienter.

        Fig. 22.

illustration placeholder

Om (fig. 22) endast den positiva linsen finnes, så komma
af de olikfärgade strålarne de violetta att brytas mest, de
röda att brytas minst.

Finnes endast den
negative linsen, så
blir detta äfven
händelsen. Som
imellertid de båda linsernas
ytor äro buktade åt
motsatta håll, så
inträffar vid den förra,
att de röda strålarne
falla utanför de violetta, under det att vid den senare
förhållandet är motsatt. Det är derföre möjligt, om man
tillverkar den negative linsen af ett material med större
brytningskoefficient än den positive linsens, att forma de båda
linserna så, att, när de sammanfogas, de violetta och röda



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:36:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geodet/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free