- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
222

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Åttonde kapitlet. Distans- och höjdmätningsinstrument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om korrektionen för refraktionen och jordytans
buktighet, se mätningsläran.

168. Konstruktionsfelen vid Stampfers distansmätare.
Stampfer och alla författare som beskrifvit hans instrument
utveckla dess teori sålunda: Utan märkligt fel kan (fig. 163)
sättas a = A tang α; men som α, är en mycket liten vinkel,
så kan tang α anses vara proportionel mot ö − u eller
ö − u = k tang α. Häraf formeln (170). Denna formel säges
vara approximativ. Genom att uppställa Stampfers
konstruktion som högsta princip har man således åsidosatt den enkla
princip, för hvilken ofvannämnde formel enligt föregående är
ett riktigt uttryck. Häraf kan man ock förklara hvarför
Stampfer sökt finna en noggrannare, om ock mycket
komplicerad formel [1] för sitt instrument, i stället för att
konstruera det enligt formeln (170). Detta är såvidt oss synes
ej förenadt med svårigheter. Man kan undvika skrufvens
svajning, om man, i stället för att med ledgång direkt
förbinda skrufven med tuben, på samma sätt förbinder den
med en liten klots, som, allt efter som skrufven
kommenderar, kan glida på tuben i kollimationsaxelns riktning.
Anbringar man derjemte mikrometerskrufven vid en hylsa, som
är flyttbar på och kan fastläsas vid en i skrufvens riktning
från tapptvärstycket parallelt med tappen utgående spindel,
så möjliggöres afståndsmätning i huru kuperad terräng som
helst, utan att skrufven behöfver vara längre än förut.

Om tubens ledaxel ej skär kollimationsaxeln, utan, som
oftast är fallet, är anbringad såsom i fig. 164, så uppkommer
ett fel — kollimationsaxeln kommer att svaja på en cirkel.
Detta konstruktionsfel utöfvar vid små lutningar ej något
märkbart inflytande, men torde vid nyss antydde
konstruktion — hvilket påtagligen lätt låter sig göra — böra undvikas.

Fig. 168.
illustration placeholder


Om slutligen skrufvens
ledaxel ej skär kollimationsaxeln
utan såom i fig. 165 ligger
under densamma, så är
instrumentet äfven felaktigt. Är
det lodräta afståndet (fig. 168)
mellan dessa axlar vid horisontel
tub r, så är det, när
tuben lutar med vinkeln vmot


[1] Denna formel, som för att kunna begagnas, fordrar att ett ej
obetydligt tabellverk upprättas för hvarje instrument, utesluta vi. Den är
äfven om man har ett sådant tabellverk besvärlig att använda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:36:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geodet/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free