Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den längd man ansåg oikumenen äga. Af största
betydelse för eftervärlden voro härutinnan de senare
geografernas åsikter, på hvilka Ptolemaeos stödde
sin. Poseidonios antog oikumenens längd på Rhodos’
bredd till 70,000 stadier, liksom Strabo, men då
han skattade jordens omkrets till blott 180,000
stadier och på Rhodos’ bredd endast till 144,000,
så kom skillnaden mellan de båda kusterna på denna
breddgrad att blifva 74,000 stadier. Ptolemaeos
upptog i det närmaste dessa siffror, hvilka han blott
afrundade på det sättet, att han lät oikumenen på
Rhodos’ bredd upptaga jämt 180° eller halfva omfånget
d. v. s. 72,000 stadier.
Kunskapen om jordens klotform framkallade
under forntiden diskussion om möjligheten af
antipoder. Redan pythagoreerna hafva lärt, att
jorden var bebodd på alla sidor, och antogo sålunda
tillvaron af antipoder, hos hvilka begreppen
»upp» och »ned» användes i annan bemärkelse än
hos oss. Detta förnekade visserligen epikureerna,
men genom Plato, Aristoteles och Eratosthenes blef
dock läran slutligen allmänt erkänd[1].
Man förstod ock att genom lämpliga namn skilja på olika
slag af dem, som bo på andra sidan jordklotet.
GEMINOS från Rhodos (omkr. 70 f. Kr.) kallade
antichtoner[2] dem,
som bodde på samma längd men motsatt bredd, perioiker
dem, som bodde på samma bredd, men motsatt längd och
antipoder dem som bodde på motsatt både längd och
bredd. Men hvarest bodde då alla dessa? På den kända
kontinentalön kunde t. ex. icke alla antipoderna
bo. För att förklara detta tillgrep man en hypotes
om andra kontinentalöar, liksom vår omflutna af
oceanen. Strabo, som icke var böjd för hypoteser,
antager dock, att den södra tempererade zonen är
skild från vår, »ty» säger han »det finnes stora
floder emellan, först oceanen och den heta zonen»;
KRATES från Mallos (i 2:a årh. f. Kr.), trodde, att
den heta zonen upptogs af oceanen, men där söder om
låge nya fastland i den södra tempererade zonen. Äfven
POMPONIUS MELA omtalar, såsom förr[3] är nämndt, ett
dylikt sydland, där Nilen upprinner, skildt från vår
kontinent genom oceanen och han tänkte sig Taprobane
såsom norra kanten af detta. Andra förlade dessa
okända kontinenter närmare oss. Storbrittannien
ansågs af några som en kontinent, Platos’ Atlantis
är likaledes ett uttryck för en liknande förmodan om
andra kontinenter.
Liksom man tänkte sig en dylik kontinent i söder,
så har man nämligen också tänkt sig en i öster –
eller väster – om vår oikumene, och denna var
sålunda hemvist för dem, som Geminos kallade
perioiker. Aristoteles påstod oceanen mellan Spanien
och Indien vara så smal, att rum för någon kontinent
där icke fanns; men Strabo anser tillvaron af en
sådan for möjlig[4].
En hans föregångare Krates från
Mallos hade på sin jordglob insatt fyra oikumener,
två på det östra och två på det västra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
