Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden) - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250) - I. Geografiska författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANDRA PERIODEN.
(Den äldre medeltiden, omkr. 400–1250).
A) Geografien i den kristna världen.
1) Geografiska författare.
Medeltiden och särskildt den äldre medeltiden
bestämdes äfven på vetenskapens område helt och
hållet af religiösa intressen; vetenskapen hade
därför berättigande och värde endast om den tjänade
religionen, såsom denna då uppfattades. PETRUS
DAMINIANI, Gregorius VII:s kansler, kallade alla
världsliga vetenskaper »dårskaper» och
»narrspel»[1],
och långt före honom hade kyrkofadern CLEMENS
ALEXANDRINUS (död omkr. 220) förklarat, att emellan
tro och vetande funnes ingen materiell åtskillnad,
ty vetandet byggde på trons grundvalar och denna
vore själf den bästa kunskapen om sanningen, en
sats, som sedan sammanfattades i orden credo, ut
intelligam. Liknande åsikter möta vi äfven hos tidens
skarpaste hufvuden och störste vetenskapsmän. THOMAS
AB AQVINO (1227–74) betecknar sträfvandet efter
vetande som en synd, när det icke referar sig till
hvad som vore all kunskaps yttersta mål, kunskapen
om Gud, och ROGER BACON (1214–1292 el. 1294} ansåg
den vetenskap, som icke toge hänsyn till de kristna
troslärorna, för »helvetiskt mörker»[2].
Under sådana förhållanden kunde hvarken
naturvetenskaperna i allmänhet eller geografien
föra någon lysande tillvaro. Grundvalen för dem var
skapelsehistorien i Genesis och de öfriga uttalanden,
som kunde förekomma i bibeln; från denna utgångspunkt
sökte man begripa och förklara verkligheten, medan
man aldrig tänkte på att söka utgångspunkten i en
empirisk kunskap om naturen och från den förklara
företeelserna i världen. För naturen i och för sig
saknade man intresse och fattade den på sin höjd
blott som en symbol för högre andliga sanningar[3]. Den själfständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
