Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guzman genast åstad, åtföljd af 400 spanjorer och
2,000 indianer, men så stora svårigheter mötte, att
han stannade, innan han nått 25° n. br. och nöjde
sig med att där grunda staden Culiacan. Ryktet om
de sju guldstäderna fortfor likväl och föranledde
vicekonungen Mendoza, att år 1539 afsända prästen
MARCOS DE NIZA jämte några andra mot norden. Snart
fingo de höra talas om en understad Cibola, och
slutligen framträngde Marcos så långt, att han på
afstånd såg staden, hvilken han ansåg vara större
än Mexiko. Med anledning häraf sände vicekonungen
1540 kommendanten i Culiacan CORONADO med en armé
af öfver 1,000 man mot norden. Först följde man
kusten mot nordväst till Kaliforniavikens innersta
del, sedan marscherade man utefter Coloradofloden
åt n.v. och slutligen bröt man åt öster, till
dess man nådde Cibola, som låg på den platå, som
nu kallas Coloradoplatån, i ett fattigt och högt
land. Men här blefvo spanjorernas förhoppningar
bittert besvikna. Den stora staden befanns vara en
af lera och sten byggd by, som låg på en klippa och
högst inneslöt 200 krigare. Den var lätt eröfrad, men
något byte fanns ej att vinna; och de »sju städerna»
befunnos vara liknande små byar i trakten.[1]
Från Cibola utsändes ströfkårer åt olika håll. En
sådan kom till Colorados cañon, som fyllde spanjorerna
med häpnad, en annan gick åt öster och träffade
flera stenbyar liknande Cibola samt framträngde
öfver Rio grande del Norte. Falska rykten om nya
skatter förmådde Coronado att 1541 själf uppbryta
från Cibola mot öster till landet »Quivira». Han
öfverskred nu Rio Grandes biflod Pecos och stötte
på prärieindianerna, som icke hade fasta boningar,
utan drogo omkring med sina tält, tågade öfver
grässlätterna åt nordost och torde hafva kommit ända
till Missouris stränder i nordöstra Kansas, hvarpå han
sent på sommaren återvände samma väg. På våren 1542
tågade han tillbaka till Culiacan. För spanjorerna
medförde resan hufvudsakligen den kunskapen, att guld
icke fanns i dessa trakter, ty indianerna kände ej
metallen, och äfven deras höfdingar prydde sig med
koppar. Därmed hade de förlorat all lust att vidare
framtränga åt detta håll.
Samtidigt med Coronados tåg hade Mendoza 1540
afsändt en flotta mot norr under befäl af PEDRO DE
ALARCON. Han kom till norra ändan af Kaliforniska
viken och inträngde i Coloradofloden. Härigenom
blef det afgjordt, att Kalifornien var en landfast
halfö, och att intet sund i norr förenade golfen med
Söderhafvet eller något annat haf.
För att närmare undersöka kusten mot norden utrustade
Mendoza år 1542 portugisen JUAN RODRIGUEZ CABRILLO,
hvilken öfvervintrade under 40° n. br. Följande sommar
fortsattes resan ännu några grader, möjligen till 43°,
således till södra delen af n. v. staten Oregon[2].
En lång paus inträdde nu i spanjorernas resor åt
detta håll. Härunder har engelmannen FRANCIS DRAKE
år 1579 under sin resa kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
