- Project Runeberg -  Lärobok i Geologien med särskild tillämpning på Sverige och dess landtbruk /
59

(1868) [MARC] Author: Carl Erik Bergstrand - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Angsvattningar. 59
Många naturliga ängar, hvilka aldrig erhålla någon gödning, men ändock fortfara att gifva ganska goda skördar, torde i de flesta fall erhålla en stor del af de växtnärande mineralämnena från källors vatten. En ibland orsakerna till ängsvattningens fördelaktiga verkningar är utan tvifvel halten af mineralämnen uti det vatten, hvarmed ängarna öfversilas.
I sammanhang härmed vilja vi göra en kort antydan i afseende å användningen af olika slags källvatten för öfversilning af ängar. De vatten, som man vanligtvis har att tillgå för sådant ändamål, äro i allmänhet af tre slag, nemligen: alkalirika, kalkhaltiga och jeimhaltiga vatten, allteftersom bland de mineraliska beståndsdelarna hos desamma ingå företrädesvis alkalier (kali- och natronsalter), alkaliska jordarter (kalk- och talksalter) eller jernföreningar (kolsyrad jernoxidul eller humussyrad jernoxid och jernoxidul m. m.). Det första slaget af vatten, som karakteriseras af sin öfvervägande alkalihalt, verkar alltid välgörande på ängarnas bördighet och kan derföre användas på hvilka ängsmarker som helst. Kalkrika vatten kunna deremot någon gång blifva skadliga derigenom, att de afsätta ett kalklager, som hindrar gräsvegetationen, deremot är sådant vatten nyttigt på dy- och torfjordarter samt sumpiga ängar, der jorden är rik på jern och humussyror. Kalken fäller jernets föreningar och gör dem oskadliga för gräsväxten, likaså humussyrorna, hvilka af kalken neutraliseras och blifva af värde för växternas trefnad, i stället för att såsom förut vara likasom ett gift för vegetationens fortkomst. Vatten åter med betydlig jernhalt blir merändels otjenligt för ängsvattning, emedan detsamma på ängarna afsätter ett lager af jernockra, som utestänger luften och hindrar gräsarterna att utveckla sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:51:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geolgn/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free