- Project Runeberg -  Lärobok i Geologien med särskild tillämpning på Sverige och dess landtbruk /
129

(1868) [MARC] Author: Carl Erik Bergstrand - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bergarterna gifver sig denna struktur vanligen tillkänna på det sättet, att flera olika sandskikt förekomma hos en sandsten eller delarna i ett konglomeratlager ligga i en viss ordning hopkittade eller olikfärgade lager förekomma i en tät och amorf bergmassa, t. ex. randig hälleflinta.
Man kallar parallelstrukturen plan, då delarna ligga utbredda i skifvor, ungefär som bladen i en bok papper, men lineär, då de ligga ordnade blott i en riktning, ungefär som stråen i en sädeskärfve. Bergarter med parallel-struktur låta vanligtvis med lätthet klyfva sig i skifformiga stycken eller block utefter strukturplanerna.
Det är af vigt att noga lära känna skillnaden mellan den massiva och parallela strukturen, emedan flera bergarter endast härigenom åtskiljas från hvarandra. Dessutom stå dessa strukturer i ett nära samband med de omständigheter, hvarunder en bergart uppstått.
Bergarterna granit och gneiss, hvilka båda äro kristalliniska och innehålla samma mineralier i blandning, åtskiljas t. ex. derpå, att den förra har massiv, men den sednare parallelstruktur. Hos graniten ligga alla tre beståndsdelarne, qvarts, glimmer och fältspat, utan ordning sammanblandade, då deremot hos gneissen glimmern ligger i vissa parallela lager, så att bergarten med lätthet låter klyfva sig i en viss riktning och utefter ett bestämdt plan.
Sferoidalstrukturen är mera sällsynt, men förekommer dock så väl hos kemiska som mekaniska bergarter, t. ex. diorit, vissa sandstenar o. s. v.
Uti bergarterna förekomma ofta tillfälliga sammangyttringar af främmande mineralier och hvilka uppträda med egendomliga strukturer. Dessa kallas konkretioner, om deras bildning försiggått inifrån och utåt, eller om mineralierna, ifall de äro kristalliserade, vända kristall-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:37:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geolgn/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free