Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men på en gång klarna höga gudadragen,
skunnna natten viker för den ljusa dagen,
och nu i bländande gloria strålar
skapelsekrafternas evige Gud.
Ty af samma upphof lif och död ju stamma,
samma guddom lågar ju i blixtens flamma
som genom skurarnas skimrande perlor
smyckar med vaggande skördar vår jord.
Lugnt, allvarligt hördes nu hans stämma brusa —
Ganges’ helga böljor så ur fjerran susa —
och med en blick som en strålande stjernas
såg han på gudarnes samlade hop.
»Fallen är», han sade, >/den, som vågat sända
pilen mot mitt hjerta, lågor der att tända,
och med de retande lustarna rycka
sanningens bägar’ ur domnande hand.»
Ty allt mera ymnigt genom qval och lågor
qvälla sanningens, den högas, rena vågor;
ständigt, ju högre försakelsen stiger,
vidgar sig sanningens väg för min blick.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
