Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
att i stort och på ett varaktigt sätt afhjälpa detta skolonda,
såvida man ej lyckades att underkasta undervisningens mekaniska
form de eviga lagar, enligt hvilka människoanden höjer sig från
sinnlig åskådning till tydliga begrepp.
Denna känsla, hvilken, som sagdt, med hvarje dag blef starkare
inom mig, förde mig med jämna steg till synpunkter, hvilka
omfattade uppfostringsväsendet i dess helhet. Jag liknade visserligen
vid denna tid en råtta, som af katten skrämts in i sitt hål och
knappt mer vågar titta fram ur detsamma, men jag insåg dock, att
den trångbröstade halfplan, till hvilken jag inskränkt mig, ej allenast
icke gjorde tillfyllest för skolväsendet, utan vid lätt inträdande
omständigheter till och med kunde verka därhän, att de stackars
barnen, jämte den vanda portion opium, som de så ofta måste sluka
mellan de fyra skolväggarne, därtill tvingades att intaga ännu en.
Men äfven utan att frukta så mycket, misshagade mig det döda
intet vid min isolerade skollärareverksamhet allt mer och mer. Jag
tyckte ibland under mina ansträngningar, att jag liknade en
sjöfarande, hvilken, då han förlorat sin harpun, sökte fånga hvalflskar
med metspön. Det gick naturligtvis icke. Mannen måste, om han
också skulle totalt förlisa på försöket, ovillkorligen skaffa sig en
harpun eller alldeles afstå från hvalfiskarne. Så snart jag i större
utsträckning började förstå, hvad som fordrades för att göra
någonting tillfyllest för mitt ändamål, nämligen att öfverallt bringa
undervisningens grundsatser i öfverensstämmelse med naturens, befann
jag mig i samma läge. Naturens anspråk på mitt ämne stodo ej
mera isolerade, de stodo i hela sammanhanget af sitt omfång för
mina ögon, och jag måste, om jag ock som hvalfiskfångaren totalt
skulle förlisa, antingen fullständigt uppgifva hoppet att verkligen
uträtta iågot, om också det allra minsta i mitt ämne, eller ock
respektera naturens sammanhang, hvarthän detta så förde. Jag gjorde
det senare. Jag anförtrodde mig än en gång, och det blindt, till
naturens ledning och kastade mig, sedan jag i nära ett år som
viljelös skollärare dragit abc-kärran, plötsligen in i ett företag, som
omfattade ingenting mindre än grundläggandet af en stiftelse för
föräldralösa barn, ett skollärareseminarium och en pensionsanstalt.
Allt detta fordrade också för det första året en penningsumma, af
hvilken jag den tiden ej kunde hoppas . att skaffa ens tiondedelen.
Men det gick. Yänl Det går och det måste gå. Jag har
en djup erfarenhet af, att människohjärtat, till och med det
vilse-förda regeringshjärtat, som under vissa omständigheter är det
hårdaste af alla hjärtan, ej kan uthärda att låta ett stort och rent
sträfvande af mänsklig uppoffringskraft hjälplöst försmäkta och gå
till grunden i det ögonblick, då knoppen börjar öppna sig till blomma.
Och Gessner, några af mina begynnelseförsök hafva mognat till frukt 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
