Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - VIII. Post-Olle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 57 —
spärrad för mängden. Denna företog därför i
stället en allmän rusning till den norra trappan
för att komma upp på Riddarholmsbron och få
se den öfriga ståten.
Men denna trappa var af polisen afspärrad;
oförståndigt nog skedde denna afspärrning
uppifrån. Hela trappan blef sålunda fylld af en
kompakt .människomassa, hvilken af polisen
däruppe våldsamt trängdes tillbaka, i den
välför-ståndiga afsikten förstås att hindra den från att
storma upp på den redan förut öfverfyllda bron.
Äfven jag hade begifvit mig ut för att se
kung Karls likfärd. Helt obetänksamt hade jag,
som de andra, gått ned i fällan under bron och
befann mig nu i den ödesdigra trappan, där den
gräsligaste trängsel rådde. Nere vid trappans
fot stod en trupp ruskiga figurer, synbarligen
unga män, tillhörande stadens värsta slödder.
Denna trupp trängde folkmassan uppåt, under
det polisen trängde den nedåt, och det var
sålunda omöjligt att komma ur den farliga
passagen. Jag satt också ordentligt fast som i ett
skrufstäd. Nå, för mig gick det ju an, jag var
ju stora starka karlen och tålte nog att
klämmas en smula, men omkring mig stodo både
kvinnor och barn, och jag sökte, så godt jag
kunde, skydda dessa stackars varelser.
Strax bredvid mig stod en lång bredaxlad
karl. Ah, det var ju en gammal bekant, det var
vännen Post-Olle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
