Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - VIII. Post-Olle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 56 —
den kungliga likprocessionen skulle afgå till
slottet.
Väldiga människomassor voro naturligtvis
samlade för att åse högtidligheten och stodo i
tätt packade led utefter den jämförelsevis korta
väg, som processionen hade att passera.
Trängseln var stor, särskildt nere på kajen under
Riddarholmsbron, dit en alldeles för stor
människomassa släppts ned — polisanordningarna voro på
den tiden icke så mönstergilla. En förfärlig
trängsel rådde, som sagdt, där nere, där hvar
och en naturligtvis var ifrig att få se en skymt
af den älskade monarkens sista färd.
Det var ju också någonting att se. På en
öppen, med svart och silfver sirad vagn stod
den kungliga likkistan, öfvertäckt med ett
bårtäcke af purpurröd och med gyllene kronor
öf-versållad sammet, öfverst sammanhållet af en
kunglig krona och rikt sirad med
blomsterguir-länder och kransar. Vid hufvudetj|oro anbrakta
standar från Karl XV:s husarer, och på ömse
sidor om kistan stodo samma regementes chef
samt hoffunktionärer och adjutanter hos den
aflidne jämte en ståtlig honnörsvakt med dragna
sablar. Bland eskorten befunno sig vår
nuvarande konung och prins August.
Från tåget lyftes kistan af den döde
konungens adjutanter för att bäras upp för den
trappa, som på södra sidan leder upp till
Riddarholmsbron och som naturligtvis nu var af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
