Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindbergs lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om. Det är hans reseskildring på orimmad vers i Heines
maner. Redan Heine är i sina Nordsjöbilder suveränt
likgiltig för gamla former, ehuru på ett synnerligen
konstfullt och graciöst sätt — gör långa och korta verser efter
behag, skapar nya märkvärdiga adjektiv, blandar det
sublima och vardagliga eller komiska om vartannat, allt
med en genial älskvärdhet, som kommer en att förlåta
även de värsta bisarrerier. Detta maner har Strindberg
tagit upp och behandlat parodiskt. Hans adjektiv äro
lika långa och krångliga som Heines, men av en viss
grovlemmad kärnsvensk natur — ”drickspengshektisk”,
”efter-sjösjukshungrig”, ”magkatarralisk” — och brukade i
Heines mer eller mindre verkligt eller parodiskt patetiska
stil framkalla de den kostligaste verkan. Men det är
något mer än en parodi, driften gäller icke blott Heine,
utan poesien i allmänhet, och för resten hela världen,
även författaren själv, som här givit sin humor lösa
tyglar.
Hemlös, flundermätt ungkarl
anställer betraktelser,
halvt poetiska,
halvt kulinariska,
över tillvarons elände
och den nylitteratur-oundgängliga
kampen för tillvaron.
Med en suck,
en magkatarralisk suck
från djupet av mellangärdet
och med handen på levern
sänder han tankar,
tungfotade middagstankar
till hemmets våråkrar
och sommarnöjsträdgårdar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
