Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller att du far komma efter, när det är öfver. Då
kan ju allt bli bra.
— Det gör han inte, svarade flickan. Han har
varit så underlig på sista tiden.
— Hur då? sade modern och såg opp.
— Det har varit, som om han rakt inte brytt
sig om mig.
Hon teg en stund, som om hon hämtat andan.
— Jag har vetat det en hel månad, kom det
till sist.
— Hvilket?
— Att han skulle resa.
Hon sjönk ihop igen och brast i gråt.
Den gamla modern greps af medlidande. Hon
hade själf födt sina barn med heder, och det gjorde
henne så innerligt ondt, att hennes älsta dotter
skulle sitta där som en fattig torparetös, rådlös och
öfvergifven, med ett barn, som ännu inte sett världen,
och som aldrig skulle fa en far.
— Stackars barn, sade hon. Du har inte
haft’et bra.
Hon gick bort och klappade dottern pä axeln,
medan tårarna rullade utför hennes infallna kinder.
— Man ska’ inte vara för godtrogen, sade hon.
Och då hon inte kunde hitta på något annat
att säga, upprepade hon för sig själf, alldeles som
om det hade inneburit en tröst:
— Nej, man ska’ inte vara för godtrogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
