Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde de och vädrade. Olof Larsson såg, att det var
hans egna hästar, sto’t med hvita bläsen i pannan
och unghästen. Efter seden på Oland voro de
utsläppta äfven under vintern, och de små, härdiga
djuren stodo ut med detta stränga lefnadssätt. När
snön inte var allt för djup, skrapade de undan den
med hofvarna och betade alfvarens torra gräs, så
länge som möjligt. Eljest kommo de hem och
nosade omkring gödselstacken, och när vintren blef
alltför svår, fick man sticka åt dem en tapp hö
eller par.
Hästarna stodo stilla och vädrade. De förstodo,
att någon var uppe i kvarnen, framför hvilken de
så ofta stått stilla med stegkärran, och lukten af
mjöl, som trängde genom den öppna dörren, höll
dem kvar. Olof Larsson gick och trefvade inne i
den mörka kvarnen för att se, om han ej skulle
hitta en näfve mjöl eller korn, som han kunde ge
dem. Men han fann intet, och han satte sig ned
igen, irriterad af dessa djur, som fordrade, att han
skulle tänka på dem. Han tog en käpp, som låg
där och kastade på den närmaste hästen. Den
gjorde ett kast åt sidan och sprang i traf inåt byn,
medan den andre följde efter.
Detta lilla uppträde verkade emellertid lugnande,
och när nu Olof Larsson tänkte på morgonens
uppträde, skedde det på ett mera kallblodigt sätt. Det
föreföll honom inte längre hvarken så nytt eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
