Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
fortsättning på gärningen hade hon alldeles glömt,
och hon stirrade häpen på den andres lystna ansigte.
— Hvarför ska’ du göra den stackars
människan illa? sade hon.
Jon Persson förstod henne inte.
— Hvarför? upprepade han. För att få dig.
Ingrid skrattade hårdt.
■—- Mig får du aldrig, sade hon med en ton,
som ej kunde missförstås.
Och när hon märkte den andres missräkning,
tillade hon med ett slags kattlik smeksamhet i rösten.
— Jag vill inte göra detsamma mot dig.
Jon Persson förskräcktes. Men han ville ej
afstå, utan upprepade endast:
— Mot mig?
Ingrid satt orörlig, och hennes ögon lyste.
— Jag skulle alltid göra om det, ifall jag gifte
mig, sade hon.
Sedan den dagen höll sig Jon Persson borta
från Ingrid, och han grämde sig öfver detta
förräderi, hvarigenom han så meningslöst narrats att
deltaga i ett mord.
Ingrid kände själf, att under alla dessa år var
det mordet, hon åtrått. I alla hennes utsväfningar
hade detta legat på botten af hennes vilda begär,
och sedan denna åtrå var tillfredsstäld, hade hennes
lidelser domnat. Att de skulle vakna opp igen,
betviflade hon icke. Men hon njöt af det lugn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
