Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 252 —
Men mot all förväntan kom sig min hustru.
Långsamt gick tillfrisknandet, och små voro
krafterna. Öfver all beskrifning sällsamt
föreföll detta nya uppvaknande till lifvet, hvilket
ingen hade kunnat vänta. Men det var dock
verklighet, och när jag nu satt ensam i mitt
arbetsrum på nedre botten och hela huset hade
gått till ro, kunde jag åter börja drömma
drömmar om sommaren.
Och det underbaraste af allt! Jag drömde
dem snart icke ensam. Som om tillfrisknandet
efter den sista sjukdomen inneburit mer än
återkommandet endast till fysisk hälsa, så upplefde
vi nu en tid, hvilken i sig tycktes innefatta
försoningen af allt som varit. Min hustru började
att dela mina drömmar, hon började längta efter
att åter lefva samman med mig. Hon kom mig
till mötes, som hon icke hade gjort, sedan den
dag, då vi jordade Sven. Hon var svag och
sjuk ännu, och hon orkade icke tala mycket.
Men hon kunde dock höra på, hvad jag sade
henne. Hon visste, att våren kom, och hon
gladde sig åt vårblommorna, som stodo på
hennes nattduksbord.
— Hvad vi varit lyckliga, Georg, sade hon.
Hvad vi ha varit lyckliga.
Det var med en ton af den mest skärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
