Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 253 —
smärta hon frampressade dessa ord. Hon slöt
ögonen, när hon uttalade dem, och tårarne
sipprade fram under hennes ögonlock.
— Vi ska” bli lika lyckliga ännu en gång,
sade jag.
Jag trodde, hvad jag sade, och jag tog
hennes svar som ett löfte.
— Ja, ja, svarade hon hastigt. I sommar.
Hon hörde på mig, när jag berättade om
vår ungdoms glädjeämnen och om skärgården,
som alltid varit vårt bästa hem.
— Vi ska ro ut bland öarna, sade hon,
och segla i nattbrisen.
Och som om plågsamma minnen stört henne,
utbrast hon:
— Du skall glömma och aldrig minnas, hvad
jag sagt dig under dessa sista år. Jag har varit
så underlig och inte förstått mig själf. Ofta,
ofta har det varit, som om en annan talade
genom min mun, utan att jag kunde hindra det.
Du har fått göra allting, och jag har bara tagit
emot. Men det skall bli annorlunda. Bara jag
nu blir frisk.
Jag tystade på henne och bad henne inte
tala för mycket, alltför lycklig för att kunna
säga mer.
— Ja, ja, sade hon. Jag har tegat inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
