Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 278 —
i hvarje min, hvarje rörelse och hvarje ord. När
hon hörde våra röster, slog "hon upp sitt ena
ögonlock, alldeles som Sven en gång hade gjort,
och vi kunde märka, att hon känt igen oss, och
att hon var medveten om våra smekningar.
Än en gång nämnde hon Svens namn, som
om hon velat säga, att det var honom hon såg
och till honom hon gick. Men sedan sjönk hon
ibop, och vi sutto andlösa, girigt sökande efter
ett tecken, att hon ännu icke lämnat oss och gått.
Då slog hon upp sitt venstra öga, som Sven
en gång hade gjort, och hennes blick sökte min.
Jag böjde mig öfver henne och såg, att hon
försökte tala. Men hon förmådde det icke, och
med ett uttryck af outsägligt lidande sjönk hon
tillbaka i den dvala, som är dödens förebud.
Flere gånger upprepade hon samma försök. För
hvarje gång fick hennes ansikte detta uttryck ar
förtviflans vanmakt, och för hvarje gång blef
det mera hjärtskärande. Det var, som tillhörde
hon oss icke längre, men som om det dock
var något, hon ville säga, innan hon för alltid
gick bort, något, hon icke kunde dö utan att
ha fått meddela de efterlefvande. Det var förfärligt
att åse hennes kamp, och ännu förfärligare att
kanske gå miste om hennes sista ord. Åter
böjde jag mig ned öfver henne och i förtviflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
