Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ack att så vilja göra mig den sorgen! Hur skulle jag
kunna ha ett ögonblicks glädje, om jag visste mamma
sitta där ensam.»
»Laga att Hickan kommer hit och ber henne om
förlåtelse, så blir allting bra igen», hviskade Mariana
fru Bolin i örat.
Och så blef det ett af de vanliga, så ofta upprepade
försoningsuppträdena. Ninette, rörd af sin mors tårar
ocli mormors grafvar, kom och kysste henne på hand
och bad om förlåtelse med snubblande röst. Sedan vid
tébordet var mormor ödmjuk och undfallande på ett
hjärtskärande sätt, öfverdrifvet tacksam, när man ville
servera henne, tyst och frånvarande när Mariana, som
ensam höll molron vid makt tog upp det ena samtals-
ämnet inträssantare än det andra. Doktorn var som
vanligt om kvällarne borta och ingen frågade hvar han
var. Samma förhållande var med kyrkoherden och borg-
mästaren och postmästaren, kort sagdt, ingen af stånds-
personernas familjefäder syntes i sina familjer om kväl-
larna. Den fullständiga bristen på allmänna inträssen
gjorde att korten och punschglaset blefvo hcrrarnes enda
förströelse, under det familjernas kvinliga medlemmar
förskaffade sig nödiga sinnesrörelser genom små familje-
tvister.
När Mariana skulle resa sig för att gå hem, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
