Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Men hela tiden plågade henne den tanken, att hon
la" främmande till last med sina barn, och hon skämdes
också, att främmande skulle se dem. Ty det var hos
herskapsfolk hon låg, och inte hos sina likar.
Därför steg hon upp på femte dagen, och fast de
gamla gjorde allt för att hålla henne kvar, tog hon sina
barn på armen och gick, sedan hon tafatt sagt farväl
och tackat för hvad hon fått och för det besvär, herska-
pet gjort sig. I fönstret stodo de båda gamla och ska-
kade sina hufvuden, när de sågo efter den ensamma
flickan, som ej kom sig för att vända sig om och hälsa
till afsked, där vägen svängde vid bärgklinten.
Den unga kvinnan tänkte underliga tankar, när hon
ensam gick vägen framåt med sina barn. En kall vind
svepte omkring henne och ruskade i granar och tallar,
så att stora snöflagor föllo ned och gjorde djupa hål i
den lösa snön. I öster stod ett stort, tjockt moln, och
genom den gråa vinterdagern lyste ingen solstråle fram.
Skärgården var kall och öde, den såg hemsk ut, öfver
alla föremål låg dagerns entoniga känslolöshet.
Flickan gick långsamt framåt för att ej trötta ut sig,
innan hon ens kommit så mycket som halfvägs på den
mil, hon hade att gå. Barnen höll hon ett på hvar
arm, tätt insvepta med sjalar och lindor, som hon
fått till låns af den gamla frun. Hela deras kroppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
